En barndomsvän.
Ibland är det underligt hur ödet ter sig. Hur två människors vägar som man för länge sen trott nått sitt stopp helt plötsligt står där tillsammans mot en ny och ännu oskriven väg.
Hade det inte varit för att jag gjorde de val jag gjorde på vägen hem ikväll hade vi inte mötts, där mitt på Kanalgatan. Hade jag inte stött på en vän och bestämt mig att följa henne dit hon skulle så hade jag inte ens varit på gatan. Och hade inte han bestämt sig för att genom Kanalgatan gå, till sitt slutmål så hade vi inte mötts. Jag hade ännu svävat i ovissheten om var han befann sig.
Det är underligt hur människors vägar kan korsas på sådana sätt. Jag menar, vem styr egentligen det vi ändå i slutändan bestämmer oss för att göra? Är det enbart vi själva eller existerar skyddsänglar och hjälper dem oss nå de mål vi är ämnade för?
Jag kom in på utbildningen som jag sökte. Om den blir av, är ännu inte bestämt. Jag har några andra alternativa skolor i tankarna också. Får bli att jag gör en massa research om skolorna och sen välja den som känns bäst.
Nu tänker jag i alla fall försöka hålla kväll med lite mys med underbaraste Alva.