Evelina Långström

Imorgon drar Tjejjouren helt igång för terminen! För min del blir det medlemsmöte, för andra jourvänner blir det medlemsmöte med chatt efteråt :)

Jag har nästintill varit med i jouren sedan start (haft paus en period). Det var jag som grundade den tillsammans med några vänner 2009. Hur det kommer sig att jag ville starta en egen tänkte jag berätta nu.

2005 träffade jag en kille som var 2 år yngre än mig. Vi blev kära och väldigt snabbt ett par. Bara någon vecka efteråt blev jag kallad för en massa fula ord och en månad in i förhållandet kom första slaget. Jag gled ifrån mina egna vänner och kom inte längre överens med min familj. Under sommaren flyttade jag in till hans familj och då eskalerade våldet ytterligare. Från glåpord och "lättare" fysisk misshandel till grovare kränkningar, sexuellt och ekonomiskt våld och värre fysiskt våld.

Jag kan ännu minnas känslan av när han väckte mig på nätterna. Hur jag gömde huvudet under kudden för att dämpa slagen som slog mot mitt bakhuvud. Jag minns känslan när, hans mamma försökte tala rätt honom gångerna han hade en sladd runt min hals, och jag minns hur liten och icke exciterande jag kände mig när folk runtomkring gick förbi när han slog mig mitt på Eslövs torg. När han enligt domen våldtog mig bakom ett träd några meter ifrån de jag ansåg var mina vänner. Jag minns alla de känslorna. Även om det passerat över 10 år och jag bearbetat det jag gått igenom så finns känslorna kvar, långt inom mig.

Jag var 16 år gammal och hade aldrig varit om att en relation kunde se ut så här i denna åldern. Visst visste jag att där fanns män som kunde slå - Jag hade ju läst Liza Marklunds bok "Gömda" men jag kunde inte själv relatera till det - hon hade ju varit med om så mycket värre saker än jag.

2007 valde jag anmäla min "Demon". Jag hade insett att jag var värd mycket mer än det han gav mig. En liten livskraft hade börjat växa inom mig när jag började gymnasiet för andra gången (Varför jag hoppade av - hans fel - kan vi ta en annan dag) och hade fått två vänner. Dem hjälpte mig att successivt förstå och jag gav mig själv ett löfte.

Jag berättade för honom att nästa gång han misshandlar mig så anmäler jag honom. Det gav mig 16 dagar lugn och ro men sen kom smällen. Jag lyfte min telefon och ringde 112, larmcentralen svarade och han tog telefonen från mig. Polisen ringde upp och han stängde av den. Därefter minns jag inte mer förrän jag vaknade upp i deras vardagsrum - tvångsmatad med kyckling och ris av hans mamma. Efter att jag lyckats övertala honom att jag älskade han och aldrig skulle anmäla honom fick jag äntligen lämna deras hem. Mina ben skakade och jag grät när jag lämnade. Där och då tog jag mitt absolut bästa beslutet någonsin: Jag ringde polisen.

Därefter började en hel process. Polisförhör, läkarbesök och en hel dos av skam och skuldkänslor sköljde över mig.

Det var då jag kom i kontakt med Kriscentrum för kvinnor som sedan introducerade mig för en värld av tjejjourer. När jag kände att jag blivit så stark som jag behövde för att kunna hjälpa andra blev jag engagerad i Tjejjouren i Lund för en termin. Där insåg jag att jag verkligen brann för detta och tog då tag i att starta Tjejjouren i Eslöv.

 

För att avslut inlägget med något som du kan lägga på minnet:

Har du hamnar i en osund relation?

• Dokumentera dina skador, skriv gärna dagbok och ta bilder. Göm på ett säkert ställe
• Finns det någon i din närhet som du litar på? Prata med hen! Om inte, chatt med eller skriv till en tjejjour ----> www.tjejjouren.se
• Jämför dig inte med andra i liknade situation - Dina känslor är lika mycket värda som en annans!
• Sluta tro på att det inte kommer hända igen för det kommer det.
• DU ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER!!

Har du en vän som är utsatt?

• Våga fråga och vänd henne inte ryggen, även om er vänskap blir på avstånd
• Lyssna när hon pratar om våldet.
• Lägg inte på henne någon skuld eller skam - Hjälp henne istället att bli av med dem
• Hon måste själv inse och bryta cirkeln, du kan inte tvinga henne.
• Med andra ord: LYSSNA, STÖTTA & STÄRK i hennes takt.