Äntligen helg!
Efter en väldigt seg vecka så är jag nu glad att det är helg! Nu ikväll kom min kusin över så barnen fick leka och vi vuxna kunde spela något roligt sällskapsspel. Det blev både risk och något för oss nytt tärningsspel. Givetvis vann jag båda spelen 😁🙌
Imorgon blir det några timmars jobb på Jysk och söndagen kommer vi hålla helt ledig. Soffhäng är vad som är inplanerat 😁 Hoppas bara att barnen är inställd på en lugn söndag de med!
På måndag är det äntligen dags för nya pricktester för de små. Du vet, dem har ju både mjölkprotien, ägg och jordnöts allergi. Eller Maja har förvisso inte jordnöts allergin men det är inget vi någonsin kommer ge henne! Eller ens ha hemma för den delen igen.
Dagen vi fick lära oss att Vilmer har jordnöts allergi var en hemsk upplevelse! Vi hade köpt hem jordnötskräm (du vet de gula som även finns i nötkräm) till lördagsmyset. Vilmer hade inte ätit sin på lördagen så på söndagen ville han så klart ha den. När han äter av den ser jag att han får utslag runt munnen, nässelutslag. I panik ringer jag till min syster Sandra som springer över med Julians medicin. Sandra jobbar på akuten och då även Julian har jordnöts allergi så har hon alltid medicin hemma. Dem bor dessutom granne med oss! Sandra ger honom en halv dos av något och ringer ambulansen då hon ser att hans läppar börjat svullna upp!
Paniken som infann sig i min kropp kan jag inte ens beskriva men jag har nog aldrig varit så rädd som jag var då. I väntan på ambulansen fick jag packa väskan, förbereda töserna på att följa med moster hem och kämpa för att inte brista i gråt. Det finns inte någon annan människa som jag litar på mer när det kommer till mina barns hälsa än Sandra. Hon är den jag först ringer om något är på tok. Och jag vet ärligt inte hur det hade gått om hon inte varit hemma just den där dagen.
När ambulansen kom fick jag och Vilmer hoppa in. Dem spände fast honom på en brist (eller vad det heter) och jag satt bredvid och försökte trösta honom. Sirenerna sattes på och färden till Lund tog vid. Samtidigt som det är min snabbaste resa in till Lund någonsin så var det också min längsta.
Väl inne på Lunds sjukhus blev han undersökt och jag minns inte nu om han fick mer medicin eller om det Sandra gett honom räckte. Men jag minns glädjen i han när Patrik hade tagit med sig farmor in för att sitta ut observationstiden med oss.
