Gammal? Jag?

Okejdå. Jag är nog lika dålig på att uppdatera som ni är på att kommenterar. Ärligt talat så känns det som om orden försvunnit ur mig. Jag vet inte längre vad jag ska skriva om. Jag menar, är det verkligen så intressant att ständigt läsa om att jag jobbar hela tiden? Att när jag inte jobbar så myser jag med Alva eller försöker få tid till att umgås med familj, vänner och Patrik? Det känns inte så relevant då det är en självklarhet för mig...

Jag lever mitt liv mer isolerat idag än vad jag gjorde för ca två år sen. Jag bloggar inte längre känslomässigt öppet, jag engagerar mig inte längre som förr i att tag i bloggandet, inte heller har jag tiden att engagera mig i föreningslivet - som jag förövrigt saknar jätte mycket!
Det är precis som om jag vuxit upp, att verkligheten hunnit i fatt mig. Nu är det jobb, skola, barn och hem som gäller. Allt annat åker automatiskt åt sidan. Saken är den att jag till och med börjat känna mig gammal och då är jag ju faktiskt fortfarande rätt så ung! Jag var ute i fredags förra veckan och hamnade på en efterfest. Jag var ÄLDST på efterfesten och räknades som en MILF! Hur gammal känner man sig inte då? Mestadels av folket på efterfesten var dessutom 18 år och gick på gymnasiet... Dock en väldigt rolig efterfest!

Är det verkligen så här det känns att bli vuxen så gillar jag det inte alltid, något vidare. Jag vill kunna ha tid till min fritid utan att lägga den på en massa hushållssysslor. Jag vill kunna engagera mig och veta att jag både har råd och tid till det. Ibland vill jag bara vara ungdom igen, bo hemma och slippa allt ansvar. Tänk så skönt det hade varit! Dock är det väldigt skönt och befriande att veta att jag har ett ansvar, att jag är vuxen till att ta egna beslut och hela den biten men då och då skulle jag vilja vara yngre igen och kunna göra allt det där jag inte längre hinner med.

Jag känner till talespråket om att man är bara så gammal som man känner sig... Och ja! Oftast känner jag mig äldre än vad jag är, mycket äldre dessutom. Det är precis som att jag hoppat över några år och låtit min ungdoms passera i racerfart. Kanske är det för att jag valde att växa upp tidigare? Skaffa familj och barn? Jobb och eget boende?  Jag vet inte, men självklart ångrar jag inte mina val, speciellt aldrig Alva men, det finns så mycket mer än jobb, hem och barn som jag skulle vilja ha tiden till. Jag saknar mina fikastunder med tjejerna, spontanshopping, mindre räkningar att betala, ta en spontan utekväll på krogen, gå på bio mitt i veckan eller bara ta en lååång och behövlig sovmorgon lite då och då... Men men, allt det där får jag kanske i nästa liv?

Nu kallar skolboken. Blir både jobb, provskrivning och barnhämtning idag. Ikväll har jag och Emma lyckats få in en myskväll - något jag längtar enormt till! Tjejsnack, godis och bara en massa mys!!!

Hoppas alla ni där ute får en toppen fredag och du! Ta vara på din ungdom!
Livet som Evelina Långström | | En kommentar |
Upp