Kvinnomisshandel
Så löd orden som krossade mitt hjärta en gång i tiden. Min pojkvän misshandlade mig i flera månader och det tog mig lång tid innan jag ens vågade skaffa modet att hota honom med en polisanmälan. Nyår 2006/2007 gav jag mig ett löfte - att anmäla honom om han skadade mig igen. Och det gjorde han, så jag anmälde utan att ens veta vad han gjort mig. Veckor senare fick jag svaret på mig fråga, "vad hände under tiden jag var medvetslös?". Jag hade inbillat mig att han ångrat sig, gråtit och försökt få liv i mig. Jag slets mellan enorma skuldkänslor för att ha anmält honom och för att han fick skylla sig själv. När jag läste hans förhör ändrades jag och valde att leva ett liv utan honom, utan skuld för allt han gjort mig. Jag valde att hjälpa andra som hamnat i liknade situation som mig. Det är en väg jag alltid kommer följa - att hjälpa andra. Inte som jourtjej men som ideell tjej.
Att jag kom att läsa mina papper från rättegången är för att jag igår kom i kontakt med en länk, som handlar något i stil som mitt. När jag läste allt denna tjej varit utsatt för kom jag att tänka mycket på mig själv. Hur jag var då och hur jag är nu och jag kom underfund med att jag inte längre kan relatera till tjej i mina papper.
Jag menar, har jag verkligen varit under hans våld? Har jag verkligen skrivit allt det i mina dagböcker då jag fasat för mitt liv? Det känns så overkligt. Själv anledningen till att jag relaterar så mycket till länken jag fann kan jag inte riktigt beskriva för er här. Men det känns. Allt det onda hon varit utsatt för det känns, långt in i mig. Varför fick inte hon den stöd som jag fick? Varför har rättsväset inte samma åtgärder för liknande situationer? Jag förstår det inte. Ska man seriöst behöva anteckna allt man varit med om för att vara trovärdig? Som sagt, jag förstår det inte men jag tycker fan att det är tragiskt och värdelöst!!
ATT SKADA NÅGON ANNAN PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT ÄR ALDRIG OKEJ !!